Det som kommer nu ska vara bestående av solsken och planerande igen, även en hockeymatch väntar under morgondagens senare eftermiddagstimmar.

Det känns ungefär som om varje år har sin egen smak, en smak som specificerar just det årets händelser. Det är smaker av något som har hänt men som ibland även stannar kvar en stund till. Ibland blir det lite beskare än andra gånger, ibland blir det surt men många tillfällen ger smak av det söta. Som en härlig påse med blandgodis

Just nu lever jag i någon form av bubbla, men det är väldigt härligt att vara här, om bara för en stund. Träffat familjen karlstad, skrivit, pratat och saker har varit över förväntan. Innan kände jag mig lite som ett litet barn med den bestämda åsikten att "jag vill inte!" och signatur stampen. Men så här efteråt var det ju inga problem alls och leendet satt lika bra som vanligt. Fast denna gång med mer kunskap än vad början av veckan kunde erbjuda. Fortfarande några saker att ordna innan jag vet helt hur det kommer att bli, men man ska väl låta det ta lite tid så kommer det bli bra tillslut.

Fick träffa familjen karlstad nu i veckan och tillhelgen väntar vänner och M&M. Så det har varit och kommer vara en riktigt bra veckan.

Med färgklickar av nyanser som jag tycker om ska jag sakta och på någotvis börja igen. Kunde nog ha gjort detta lite bättre men nu är det här och kan bara göra vad jag kan och sen hoppas att en del av lasten hoppar av efter vägen. Men det återstår att se, som man säger. Så nu ska jag fortsätta med färg, form och ord.

   
"Jag tycker om dig" är något som man borde säga oftare till personen det handlar om, som min mammas väninna sa till henne här om dagen. Jag tycker att det var så otroligt fint sagt, blev till och med glad själv utav att höra det. Egentligen är det ett väldigt vanligt ord men att sätta in den på en plats med dess riktiga betydelse kan vara något helt annat.
   
    
    
   
Kände för att kolla igenom gamla bilder från något som känns som evigheter. Bilder med underbart små och söta syskon, bilder från tiden när kabaré var något som förväntades av oss och som gjorde att vi tillslut fick resa. Bilder från tiden då pendlandet mellan två städer blev vardagsmat och år av nya upptäckter. Tillsist hamnade jag bland bilder som kommer från denna tid. Önskar bara att man själv kunde fota lite mer så detta kunde bli bilder som man själv tagit. Men snart kanske även jag kommer ihåg att klicka lite.

    
 
Underbara stunder i livet är de man ska bevara, något att plocka upp när det behövs. Ett leende som förgyller.

    
Som alltid, hade jag fått reda på alla de saker som hänt den senaste tiden för ett par år sedan hade jag nog inte trott på många av händelserna. Men som med mycket så tror jag att den finns en anledning till varför en del av dessa saker händer som vi är med om. Men det är svårt att säga för att ser vi saker och ting på olika sätt beroende på vart i världen och livet vi befinner oss. Så man kan bara se till sig själv med en känsla för andra. Då man inte kan sätta sig in i någon annans liv, bara känna till och finnas till. Men tiden som vi får av livet stärker. Hur vi väljer att ta den är upp till var och en.

Vart jag befinner mig nu nog är en del av de händelser som sker, kanske som ett litet uppvaknande och sen vidare på vägen. Det finns en stor fråga och svaret får vi nog någon gång men kanske inte tillräckligt tidigt för att sprida den vidare till andra.