Har sett fram emot denna dag i snart två veckor. Inte för att det sker något speciellt utan för att morgondagen bjuder på min första lediga dag på länge. Fick kliva upp vid 05 denna morgon då frukosten börjar tidigt denna vecka. Freestyle veckan är igång och många hurtigbullar befinner sig på denna plats.

Annars tog jag en kvällslur på ca tre timmar, vaknade nyss, men hoppas fortfarande på en god natts sömn. Morgondagen ska förhoppningsvis erbjuda lite förändringar eller återskapande kanske man kan kalla det för. Försöka att hitta tillbaka till rutinerna igen och få ordning. Detta får ske efter en välförtjänad sovmorgon, men det återstår att se.

Fick en energiboost under tidiga morgontimmar. En ny vecka, en ny start och ny energi så varför inte lägga till lite nya möjligheter när chansen ändå är här! Kvällen visade vackra färger när solen inte längre kunde ge oss hennes energi, istället fick vi se den färgen som betyder positivitet som sedan övergår i betydelser av helande och intuition. Det kan väl vara en bra start om något. Oavsett vad så fick kroppen se något vacker, något vackert att bevara.

Någonstans längre fram, bakom molnen, när regnet lättat och bara de vackra små dropparna på de allra starkaste bladen återstår, tillsammans med bergen som stadigt står där och övervakar varje rörelse och förändring. Där kommer någonstans eller någon gång eller tillsammans med någon att vara. 

I en annan tid började resan, resan som ännu inte nått sitt slut. Det har funnits många stigar som slutligen inte tagit mig vidare eller bara helt plötsligt försvunnit. Men stigarna har innehållit många äventyr. Och varje gång stigen tagit slut har benen blivit starkare, just på grund av att de fick vandra en bit tillbaka och sedan med hjärtat, hjärnan och själen hitta en ny stig. Det som även ger kraft och styrka är huvudleden som ständigt funnits med, om det skulle ske att stigar tar slut eller skapar villovägar, så finns den där och leder rätt igen.

Var i en stad som jag inte varit i på över ett år. En stad som inte riktigt är lika vacker som den en gång var, men det är bara min syn. Det som håller lågan och den andra vackra delen uppe är alla dem underbara som fortfarande befinner sig där, tyvärr fick jag inte träffa alla men en större del av alla dem jag saknar. Fick god mat och goda viner. Härliga samtal och många skratt. Påminnelser och nya kunskaper. Underbara tid.

Grunden som jag en gång byggde upp där gick sönder och kommer antagligen så småningom att lappas ihop, men det är som att laga något som gärna låter sig bli helt men som ibland visar sig ha små sprickor på skilda platser.

Men det fina är faktiskt alla som bygger på och gör om. Jag tycker verkligen om dessa starka personer, är glad att ha dem i mitt liv även om man inte alltid kan ses. Men nu är mitt hjärta lättare igen, ett snabbt återseende och det känns bättre igen.

 Fick nästa en hel vecka på lite olika platser och med härliga människor. Så på sätt och viss med lite skilda benämningar så kommer Kalmar alltid att vara vackert. Även om man inte befinner sig på en plats allt för länge så antigen tar man med sig något eller lämnar eller kanske båda delarna.  

 Nu kan våren få komma med alla sin prakt, låta ett nytt liv välkomnas åter och åter igen. 

Tack för denna vecka, hoppas den kan återkomma snart igen, fast i form av mer värme och grönska. 

En dag som inte hade en bra magkänsla från start visade sig ha en del sanning i sig. Det började nästan oroväckande lugnt med tanke på det antalet som skulle passera under morgontimmarna. Men dagen var inte slut och magkänslan skulle få göra sig till känna. Några glas krossades tillsammans med min stolthet, men det är bara att reda upp och gå vidare. 

Det var riktigt härligt att få komma ut i kylan och hämta upp lite frisk luft och ny energi från den plats solen under dess synliga timmar hade strålat. För att senare under kvällens promenad från träningen få se en stjärnklar himmel som på sitt vis avslutade dess egna strålande dag.

 Ska bli spännande att se vad kommande dag har att erbjuda.

Vaknade med ett trött huvud, en seg kropp och alldeles tom och slut på energi. Så istället för att tillåta den där tomheten att öka så slängde jag av den längs vägen när benen med lite tunga steg tog sig till gymmet. Men som en överraskning i slutet av januari så välkomnades vårkänslor för en stund då vintern för tillfället försvann. 

Efter några dagar upp på bergen i Myrkdalen med underbar snö och härliga skidbackar, en dag som liknar vår och en tid på gymmet, så har nu ny energi välkomnats och resterande timmar av dygnet kommer nu spenderas på jobbet,

Jag berättade för henne och lättade hjärtat. Några minuter av att se sanningen i vitögat och tyngden försvann, kanske det bara räckte med att se hur sanningen verkligen såg ut. Den var inte så hemsk som tanken gjorden den till. Det var lite lättare. Lite vackrare, som att vända blad. Även om du hade skrivit färdigt din bok så var jag bara halvvägs genom ett kapitel i min. Men det var så sanningen såg ut. För du är där och jag är här och sanningen befinner sig emellan som en liten men stark vägg.

Sedan dess har många sidor skrivits och många rubriker markerats, många kapitel är förbi och snart kan en ny bok börja. En av många i sitt slag. 

Medans sidor skrivs ner så ordnade jag en vacker resa, en resa på många timmar men vad gör timmar och många mil när banden mellan oss blir mindre för en stund...