Oktober
Vet inte riktigt om allt stämmer än, känns inte som om det skulle vara så här. Har en känsla som inte vill släppa, en känsla som inte alls är bra. Kanske denna känsla handlar om framtiden som väntar och den ovishet jag känner för allt som flödar runt omkring oss nu. Kanske stämmer mina känslor överens med mina tankar eller så är det på ett helt annat sätt, det är bara framtiden som kan avgöra det. Framtiden är jag, för det är mina val som tar mig till dessa destinationer. Problematiken i detta hänger på det logiska tänkandet.
A letter
Det var skönt att få skriva av sig lite, men nu har jag ingenstans att skicka det..
Får vänta tills dess att tiden är inne och vi ses igen.
To face another day tomorrow morning
A place only you can go
Men så länge vi har varandra hoppas jag verkligen att vi kan gå vidare och blicka upp mot skyn och glädjas över de solstrålar som finner sig i dessa dagar. Så tillsamman med solens strålar låter jag ett ljus brinna, så natten inte blir så mörk. Det var en vecka sedan du sist såg men ännu ett par dagar får läggas till för att se den sista dagen vi sågs. Tiden är ännu längre för andra. Men tiden läker alla sår, är det inte så ordspråket säger?
Ett för tillfället helt orimligt ordspråk. Men detta kan bara stärka oss. För nu finns du inte längre i din fysiska form för att skydda oss utan du finns där ändå på något obegripligt sätt. En version av dig själv som bara du kan svara på.
Pressure drop
Det finns så många ord jag vill ha sagt, det finns så många frågor jag vill ha svar på. Så mycket som fortfarande återstår. Så många känslor. Så många minnen att spara på. Det finns alldeles för mycket, alldeles för mycket av allt. 
Men jag vet att du har det bra nu.
you said
Så nu ska jag stanna upp ett tag till innan tiden får börja igen. Ska ut och sätta mig i solen och njuta av en kopp te. Solens strålar ska nu få värma mig.
Du var min solstråle.
Du var min solstråle, med det stora leendet och guldlockarna som alltid la sig lite fel. Du var nog allas våran solstråle med den starka viljan. En alldeles för underbar person.
Det var bara en kort tid jag kände dig men den tiden satte sina spår, spår som aldrig kommer försvinna, för att du betydde så mycket mer än du kan tro. Man kan alltid klandra sig själv, speciellt nu. Men det som är gjort är gjort och vi hade inte kunnat göra så mycket annat, även om vi ville och fortfarande vill. Jag är glad för den tiden som var, hade bara önskat att den tiden inte tog slut så fort. Det är mycket som lämnades kvar, mycket att bära och samla ihop igen, men tillsammans ska vi hjälpas åt och lyfta upp dig igen. Som den solstråle du faktiskt var. Oavsett vad som tidigare hänt accepterade vi dig för den underbara människa du var. Någon som för alltid kommer att stanna kvar i mitt hjärta, för det är precis där du hör hemma hos mig!
Hoppas bara att allt är bra nu!
För alltid i mitt hjärta!
David af Wetterstedt 1990-2011
Till dig!
Sunshine Reggae
