Det känns att det var ett tag sedan jag tränade tennis sist, men fortfarande lika kul även om gluteusmuskulaturen inte säger samma sak. En hela dag på jobbet med springa fram och tillbaka och ett par trappor på det och det är riktigt härligt att komma hem och äta god middag och dessert med friska bär. Men varför stanna inomhus när det blåser friska vindar och känslan av ljuvmusik till stegen i skogen väntar.
Idag är ännu en av dessa fina dagar när man vaknar och är pigg och redo för en ny dag och än så länge har inget kunna ta ner leendet på mina läppar. Dessa dagar är underbara att ha, speciellt en så grå dag som denna när man vant sig vid en strålande sol och närmare 30 grader men vad har vi sommaren till om inte längtan efter den.

En vecka med vacker natur och strålande sol. En vecka utan träning men med mycket spring. En helg med lika underbart väder, om inte bättre och en värme som lockade fram större delen av människorna här i Voss.  Det blev promenader längs fina hus och dess natur i branta backar. En tur till Bordalsgjelet där ännu mer av de vackra vyerna visade sig.          
Gårdagen avslutades med en lång kvällspromenad och mycket snack med norskan och senare blir det tennis med dansken, det är tur att man förstår varandra någorlunda.  

Det finns mycket som är vackert, underbart och fint, bara man väljer att se det.

När möjligheterna kommer och chansen är där ska man väl ta den, varför ta ett steg tillbaka och fundera.
Jag har alltid varit den som tar ett steg tillbaka och funderar men dom gångerna när jag inte gjort det, de har verkligen fastat i mitt minne. Även om tiden som kommer nu är en del av förändringen kan man inte ändra på den person man faktiskt är. Men egentligen, vem är man på riktigt? En sån där rolig fråga som alltid kommer upp under skoltiden och många gånger efter det. Får väl kanske säga att man är den person man är nu för det var ju eventuellt något eller inget alls som gjorde att man blev och hamnade och är där man är nu.

Den 17 maj har lämnat plats till en ny dag men gårdagen var väldigt härlig. Många glada människor. Att det sen är ett stressigt jobb gör inte så mycket i slutändan då man får ut så mycket mer i slutet av dagen. Hade en bra dag igår, umgicks med några arbetskollegor och klockan tickade på utan att någon märkte det. Nu är det dags för ännu ett pass och senare i morgon kanske jag kan välkomna helgen.

Dagar med solsken och värme är underbara, de ger energi från den första stund man slår upp ögonen efter timmar av sömn och dagen kan bara börja. Träning och jobb står på dagens schema.

Det blev inte många knop igår då regn och ledighet stod för gårdagen. Men det resulterar i en kropp med överskottsenergi som jag förhoppningsvis kommer få utlopp för om en stund. En runda längs skogsstigarna och sedan lätt styrketräning med den egna kroppen (då jag ännu inte letat redan på något gymcenter att gå till) än).
en bra start på dagen!

Regnbågen tittade fram och lyste upp en del av den regniga och trista dagen.

Såg bilder och filmer från vänner som varit ute på ännu några dagars äventyr. Det gör att minnen börjar väckas igen och saknaden öppnar sin dörr för ett tag. Kanske inte just för allt det som de gör men allt som de gör tillsammans. Så bilderna får mig att börja funderar på varför jag hoppade av utbildningen, men egentligen vet jag redan svaret. Men från den ljusa sidan kan man utnyttja det intresset hela året om och vara lite friluftsmänniska lite när som. Man väljer ju faktiskt själv hur långt man vill gå och vad man gör, som i livet i sig självt.

Så denna lediga dag skapar tankar, tankar som kommer och går. Som minnen jag sparat i en burk med lock som ibland öppnar sig och gör sig påmind. En burk där jag även kan lägga ner nya minnen. Som med ryggsäcken alla bär med sig, den följer alltid med. Och nu de senaste dagar har jag ännu en gång lagt till lite.

Ännu en tidig morgon och andra passet har varit helt okej, önskar att man kunde lära sig allt på en gång så man slipper den här perioden i ständigt skapande frågeställningar. Undrar hur många gånger på en dag man faktiskt kan se ut som ett frågetecken och med tanke på att jag kan vara som en öppen bok blir det nog inte så svårt.
Men mer roande eller irriterande för omgivningen.

Men huvudsaken är ju den att jag lär mig mer och mer hela tiden, fick även lära mig vad man inte ska säga..
Efter en halvtimmas joggingrunda och styrketräning så får kvällen välkomnas medan det fina vädret gått över till något som skulle kunna likans med storm, så att sitta inne med en fin kopp te och mysa ser riktigt bra ut tills dess att morgon timman är slagen.

Saknad är något stort och som alltid kommer vara en följeslagare
Hittar bilder från förr och vill vrida tillbaka klockan, ser bilder från vännerna och vill vara med, hör berättelser av och om vänner och önskar att man kunde varit där med. Pratar med alla dem man har nära hjärtat och vill vara en del av deras händelser. Men det funkar inte riktigt så.

Är på ett eget äventyr just nu. Skulle kunna säga att jag är på det här äventyret helt själv men så är det inte riktigt. För en stund kanske jag är själv i det men kommer jobba med många nya människor som blir en ny del av mig. Jag kommer berätta om vad som händer och helt plötsligt blir fler involverade, det enda som jag inte kan skicka vidare är känslorna, ord och kroppens språk är det lätta.
Klockan närmar sig nio men solen har ännu inte sjunkit helt bakom bergen, det är underbart!