Foto: Caroline U

 

En gång för inte så länge sedan men ändå i ett annat liv gav jag en del av en sång, omgjord till en dikt till en solstråle, den handlade om ett hjärta. Det hjärtat som slår och hjälper oss genom dagarna, ett hjärta som är väldig skört. Det är därför väldig viktigt att ta hand om ditt beating heart.

En annan gång för länge sedan fick jag en dikt i ett litet sms med bara några ord från en person som funnits i mitt hjärta så länge jag kan minnas. Dessa ord sparade jag.

 

"om du vaknar upp i ett rött rum, utan fönster och utan dörrar.. ingen panik!

Du är bara i mitt hjärta! Kram "

 

 

 

Vad gör man när man hoppas att rätt ord ska infinna sig vid rätt tillfälle när ditt hjärta måste välja mellan fight or flight när tiden plötsligt stannar upp.. När tiden är inne för att se om vingarna bär ?

 

 

Naturen har sin egen gång, det är vad man säger och jag ser varje dag hur små steg skapar en ständig förändring. Men hur är det när naturen har sin gilla gång och man bara kan se på utan att skapa någon förändring. Eller att bara se på när någon inte mår bra, det är då man önskar att man kunde ta den där smärtan och det onda till sig själv. Men det är väl inte riktigt så naturens väg har det planerat utan man får ta det som kommer och göra det bästa av det man har och kan.

 

Som om ordet letade rätt på tillfället eller som man det bara passade precis som det var. Ett ord som ännu en gång har så många olika betydelser. Som att jag faktiskt kan skapa en illusion av att vara ett par centimeter längre än vad sanningen faktiskt talar om. Eller att hålla fötterna på jorden och huvudet högt på samma gång kan vara en liten utmaning som livet i sig själv. För man kan verkligen stava till ordet kallat: perfekt?
Ett par minuters samtal med fina människor och en bra dag har helt plötsligt blivit ännu bättre, tänka sig vad vår egen cirkel av liv kan ge. Som att bara få vara i allt det här.

En natt utan sömn och en dag med full fart, ännu en kväll närmar sig med vetskap om att en tidig morgon även väntas. Men allas våran vän John Blund är någon annanstans, kanske allt för långt bort för att ta en liten sväng förbi. Men solen sken när vi som mest behövde den, som en liten energi knippe som hjälpte oss att hålla igång tempot när timmarna blev för många. Kroppen sätts på prov och benen fortsätter ta sina kliv och nu är det dags att kvällens friska vindar och det regn som hänger i luften ska få visa vad de går för då huvudet behöver lite friskt och nytt. Som en färgklick mitt i allt som bara kretsar runt.

Som att vara utanför man ändå inte. För utanför kan vara och betyda så mycket men denna gång betyder det inte mycket utan bara är utanför, utan massa formuleringar runt omkring. Som en liten värld där allt runt omkring inte riktigt hör till, går in i rutinerna eller bara inte finner någon plats, det är vad som sker. Det finns ett hum, en aning om något lite längre bort men det är längre än vad som kan nås så det kommer att finnas där någonstans dit fingertopparna inte riktigt får tag.

 

Men än så länge är det bara krusningar på vattenytan, som en vacker dag med solsken och bara svala vindar.