Mötet och allt det nya som jag varit med om idag gav och ger mig fortfarande så mycket av energin som behövs, och genom det känner jag mig otroligt pigg och glad. Så själv tog jag en långpromenad medan min lillasyster somnade i soffan.
För mig var förmiddagens alla händelser något som jag inte riktigt kunde se men fortfarande hoppades på och med ett beslut om att detta år ska bli något fint känns det bra när första månaden av tolv inte ens är slut och positiva händelser redan infunnit sig. För på sätt och vis kanske man behöver en version av en smäll som kan göra ont, men det är bara för att man ska vakna och faktiskt inse att man flyger med i den riktning man egentligen vill. Så mycket av det som vi gör grundar sig nog i hur vi handlar och hanterar vardagen.
Så med ett fint avslut på denna månad hoppas jag att resterande kommer att bli lika fina på sitt sätt.

Har hamnat i den där känslan när blyerts och kol kommer att fastna på min händer, vita ark kommer att fyllas med bilder och sinnet kommer lättas. Musiken spriders sig i rummet och kroppen känns bra. Efter nästan en veckas förkylning är det dags att ta tag i träningen igen, har köpt ett par nya skor så får se om gluteusmuskulaturen och benens alla muskler verkligen får arbeta mer än vanligt.
Känns som om den här veckan kommer att sluta bra, jag har ju trots allt blivit hyfsat frisk igen!

Även om en promenad när solen står som högst inte alltid står lika högst på min lista i alla lägen kan man inte tacka nej till de joggingrundor som de sena eftermiddagarna erbjuder. Man behöver solen för dess värme under denna tid och vitaminen som följer med och annat som gör att dagens ljus sprider sig i kroppen. Men ibland behöver man komma ut när det börjar skymma och gå eller springa av sig något som inte borde tillhöra kroppen för stunden, för när man är hemma och tillbaka igen mår i alla fall jag mycket bättre.
Denna gång fick bra musik och ett tempo mig att komma upp och närmare min maxpuls. Vilket i sin tur gjorde att jag mår bättre nu och en del av den överskottsenergin jag inte blev av med innan är borta och har nu bara givit mig annan och bättre energi. Även känslan av att lungkapacitet blivit bättre och att benen tillsammans med den delen av psyket blir starkare, stärker allt ens ego lite mer än innan.
Tror jag har mitt mål, det som jag ska nå till sommaren. Egentligen skiftar mitt mål lite till och från men med ungefär samma slutdestination. Det handlar om ett antal kilometer som jag ska springa och får att nå dit behövs ytterligare träning. Så ett par rundor när solen är frammer kanske ger mig av den energi jag behöver.

"Take me wandering through these streets, where bright lights and angels meet,
Stone to stone they take me on, I'm walking to the break of dawn.

I put some new shoes on, and suddenly everything is right,
I said, hey, I put some new shoes on and everybody's smiling,
It's so inviting"

Tänk att det kan vara så svårt att hinna med den tickande tiden, den som bara kör på i sin gilla gång medan man själv försöker att hinna med i samma tempo. Men av någon anledning hinner man inte riktigt med, inte ens en dag av lugn och ro kan egentligen få nerverna att vila för en stund. Kanske i just den stunden men senare när verkligheten kommer ikapp igen är det som att fortsätta där man slutade eller börja på ruta ett. Detta behöver inte alltid vara något negativ, men att få stanna tiden bara för en kort stund, bara för att hämta andan igen skulle vara skönt. 

Att inte ha allt för mycket att göra skapar egentligen en inre stress, från att sitta på ett tåg som går i hundratjugo till att börja gå i tio kilometer i timmen är en stor skillnad, vilket jag inte är van vid. Trots det verkar inte tiden ta någon hänsyn. Men det är ju bara jag. Vet inte riktigt vad det är jag vill ha egentligen, ungefär som med allt och lite till eller ingenting alls. Men verkligheten funkar inte riktigt så, vilket i sin tur kanske bara är bra då det skulle kunna skapas ännu mer kaos än nödvändigt.
Men jag har min idéer, får bara se om jag lyckas genomföra dom, vilket jag faktiskt hoppas på. Det skulle kanske och förhoppningsvis leda till ett framtida glatt och lyckligt jag. Allt detta hänger med i våran underbart tickande klocka. Så här dagen före.

Tiden i allmänhet har också gått så otroligt fort, snart kan jag säga att det var ett år, plus några veckor sedan som jag blev frisk. Men det känns samtidigt så fel att säga att jag är frisk då jag egentligen bara fick en värre infektion som ledde till något större än av jag hade väntat mig. Och väntan fanns det mycket av under den tiden.
Men jag vill inte heller säga att jag var sjuk då det bara var tillfälligt och jag visste att det skulle bli bra igen inom ett par månader. Det såg jag inte då, vilket så här i efterhand gör att jag blir arg och besviken på mig själv. Att man kan vara så inne i sitt eget och missa hur andra har det, det är nog ett av de ting som kommer finnas kvar hos mig. För även om man själv mår dåligt är det som många säger,"det finns allt de som har det värre". Vet helt ärligt inte vad jag tycker om den meningen. Samtidigt som man inte ska jämföra sig själv med andra finns det trots allt dem som behöver mer hjälp än vad man själv kanske behöver för tillfället. Så det finns ju alltid två sidor. Det samma gäller tolkningar, jag skriver ner många av min tankar och alla kanske inte är helt lätta att förstå men på ett eller annat sätt behöver ord skapas och bilda meningar. Om dessa sedan tolkas på mitt sätt är en annan fråga, för alla har vi våra egna värderingar och synsätt som skapar en egentankegång. Men det är väl också en del av den här tiden, att vi förhoppningsvis får vara våra unika jag.

Hade nyss så många ord jag ville forma och bilda meningar av och sedan berättade dessa vidare och skapa något nytt hos någon annan, som i sin tur kanske tolkar det jag ville säga precis som jag menade eller kanske bygger vidare på det och skapar egna berättelser.
Många ord kan lätt försvinna och bara stanna utan att komma vidare. Egentligen kanske det inte var några viktiga ord för ens egen del men för någon annan kan dessa ord har en helt annan betydelse, kanske av ett större värde.

I mina drömmar hittar jag det som försvinner eller som jag gömmer, ibland kommer bekräftelser fram av något jag inte tänkt på. Ibland är drömmar det värsta som man kan starta dagen på men ibland har den raka motsattsen och hjälper till att skapa dagar som man bara vill dansa omkring, sjunga och vissla lite halv dant på.

Att uttrycka sig är inte alltid lätt men alla borde försöka, jag är en av dem som borde se till att uttrycka sig lite bättre och sluta bära på allt för tillslut kommer det att brista. Men man är ju inte mer än människa.

Det senaste året har varit allt och lite till. Ett väldigt händelserikt år. Om jag ska vara ärlig så har det faktiskt varit ett av de svåraste åren jag varit med om hittills. Ett år av mycket smärta och väntan, sorg och många problem men även glädje och skratt. Har utvecklats som person på ett sätt jag inte trodde och blivit starkare. Men sen är vi i en utvecklingsfas som inte alla kan förklara eller förstå men som sker med eller utan vår vilja. Vi stöter ibland på problem, de kan vara lätta eller riktigt svåra att lösa och/eller leva med, men med ett nytt år får vi börja om som med ett nytt oskrivet blad. Vi skapar ju alla vår egna lilla historia.

Det nya året firades med fina människor och det var en fin dag eller två, hur man nu väljer att se det på. Jag hoppas och tror att det här året kommer att vara ett bra år och alla de fina som finns i mitt liv är kvar på ett eller annat sätt!  <3