Att spendera timmar utanför och bara vara, utan måsten, utan tider.

En dag med : "jag ska bara" eller "jag tar det sen" och det är faktiskt helt okej.

 

Att se hur ljusen skapar skuggor som nyss inte var där. Höra ljuden du trivs med och bara vara. Att öppna ögonen och tycka om det du ser. Att göra om och göra rätt. 

 

 

 

Vissa dagar känns som en studsboll. En del dagar är man själv den där studsbollen som kastas hit och dit, högt och lågt, andra dagar är det man själv som kastar sig omkring, känslomässigt för att skapa en tro att man då kommer klara det. 

Idag var en fin dag, fick inte så mycket gjort men gjorde heller inte ingenting. Men känslorna var lite överallt kändes det som. Ena stunden kunde jag känna hur ilskan (vart den nu kom ifrån) bara ville skrika och säga ifrån, andra stunden är jag lugn som en "filbunke" och helt plötsligt sitter jag och skrattar högt av glädje med mitt hjärta. Nu har lugnet ännu en gång infunnit sig och dagen har ju faktiskt varit fin. 

När jag tänker tillbaka på tiden som varit är det med blandade känslor. Som den där studsbollen eller som vinden som bara sveper förbi och tar med det som den känner för. Eller solen som skiner och skapar ljus för att sedan få tillbaka sitt sken genom de spegelblanka sjöarna.

 

Att ha den där underbara känslan i kroppen som bara slår till när musiken börjar och man känner i Hela kroppen att det är något fint. Det behöver inte allt handla om de målade beskrivningarna i texterna eller ord som sägs utan bara musiken i sig själv. Ljudet av vackra toner som har hittat rätt och volymen kan ännu en gång få gå några steg uppåt. Som en del i ett fint minne att spara, gömma undan och plocka fram när det är lite mörkare än vad det är nu.

Att vara här och befinna sig där du tror dig passa, det är vad vi gör. Går vår egen väg, förhoppningsvis, med några genvägar och senvägar men ändå.

När någon berättar något du inte visste och det smärtat i bröstet men du inte får visa det för att styrkan bygger upp mod, det är som när vi saknar solen när himlen inte vill ge upp sina mörka regnmoln. Vi kämpar för vi vet att inom sinom tid kommer solstrålarna vara starka nog att bryta igenom, om så bara för att ge oss en liten blink. Genom några små ord ger vi även en liten del av oss själva som annars hade stannat kvar, men genom de små orden delar vi något vi inte gjorde tidigare.

 

 

En dag fri från jobb men gick trots allt upp innan mörkret lämnat plats åt en ny morgon. Innan lunch hade min kropp arbetat sig genom några kilometer på spåret och sedan en frukost på ett mysigt café med en fin vän. Nu väntar en simtur och senare ikväll finns planer för en filmkväll på ett annat mysigt café. En bra dag skulle jag kalla detta för.  Det är som att få med sig alla de goda ting man behöver.

För första gången kommer jag att för andra gången vara med om ännu en liten pojke kommer in i våra liv och för tredje gången kommer jag att bli moster! För Tredje gången, det är som om vi befinner oss i den lyckliga stjärnan. Jag har fått äran att se två små liv växa upp och fortfarande är dom mina små troll för små kids är de ännu! Älskade familj! Jag är så lycklig! 

 

 

 

 

Att få sprida vidare sin glädje är något riktigt fint och att sedan få veta att det faktiskt är så att den springer vidare mellan alla de destinationer den besöker är något ännu vackrare. Som att se den där äkta glädjen spridas och leendet når upp och ut till ören och ögonen i sig själva bara glittrar så där fantastiskt att man själv inte kan sluta le för det du ser är så otroligt. Det är något av det finaste.

 

Det finns leenden jag saknar så otroligt mycket, leenden som var så vackra och om man väljer att se det så, så är dem fortfarande lika vackra bland att det strålande.

 

Det finns många vackra kvar här, utsprida lite var som men ändå nära på sätt och vis. Det är var mitt hopp står. Glädjen vi kan ge varandra bara genom att få vara precis den vi är. Det är också något så underbart att veta att ingen av dem jag känner är den andra lik. Vi har våra egna personligheter som vi kan sprida vidare och reflektera i fönstren som vi går förbi längs vägarna.

 

Att vara starkare än man tidigare var ger mer kraft att vandra och mer rum åt glädjen att samlas på innan den tillsammans med hjärtats kontinuerliga slag kan skicka iväg strömmar av känslor.

 

 

 

 

 

Lovade mig själv en fin dag idag, men det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Dagen är inte mindre fin för att den började på annat vis, den är bara lite mindre. Fast egentligen finns det många timmar kvar att ordna till dessa ting igen. Just nu befinner jag mig i det stadiet där inget är gjort men runt omkring med känner jag ändå lugn för det är fint. Gick en tur ner till byn och fick frisk luft på det. Så lite mer glädje att dela mig sig av blev det då.

Får se om det filosofiska tittar fram lite senare när huset nästan är tomt.

 

                                                                                                                 Foto: Caroline Utterström

 

Saknar denna underbara lilla skruttan.

 

 

Som den person jag är påverkar omgivningen mig i alldeles för stor utsträckning. Så just nu är det lite kaos i min färgglada värld. Det vill säga inom vägarna som vi för tillfället kallar mitt rum/hem. Vet att mycket kan bli återställt inom en väldigt kort tid, så det är väl bara att sätta igång med den lite tråkigare delen kallad kreativt tänkande inom ordning och reda. 

Så medans regnet ännu en gång vattnar gräset som inte längre har den där välkomnade klargröna färgen och himmelen låter oss tänka tillbaka på klara färger medan den visar oss en liten mer grånyans av det förflutna men som kommer att komma åter. Då ska jag återskapa mina färger och sedan mysa resten av kvällen. 

Det är skönt att efter flera dagar på jobb få lite tid till vila, att komma "hem" och inte göra något mer än det som faktiskt är nödvändigt just nu. Med en kombination av träningen så känns det som om kroppen är trött på rätt sätt. Det är fint att bara få vara. Imorgon väntar nya simtag och andra händelser som kanske ger en glimt av vad som kan hända senare.

 

..fira dig med present och bubbel..

 

Har haft en helt underbar födelsedag. Den har inte bara startat idag utan i fredags började äventyret mot det som slutgiltigen ska hamna här och ska på sätt och vis befinna sig här under ett års tid. Har haft små händelser och fina minnen under hela helgen. Bland de största var helgens goda tårta och underbara jobbarkompisar. 

 

 

Att kick-starta dagen på ett bra sätt är riktigt härligt. En bra känsla i kroppen och sinnet är på en bättre nivå. Synd att detta inte riktigt ingår varje morgon. Men små förändringar under tid är väl bättre på långsikt än den där drastiska som ibland kan skapa lite panik. Men med en bra start idag så får det helt enkelt inte bli sämre för den här helgen borde bli fin. 

 

 

Att göra mer än det som skrävs känns som en naturlig del, bara för att den där känslan av trivsel infiner sig så fint. Men det är väl inte alltid denna så kalladade kreativa del är lika optimistik. För hur mycket är det värt. Om ett par dagar ser det likadant ut igen. Men för tillfället gör det inte så mycket. Har en mini-mys/städ-kväll. Ett infall, kanske allt för mycket energi men ingen ork till aktiv träning så detta blev resultatet. Man får bruka det som finns.

 

 

Fick en bra start på dagen, ett tack och en hälsning. Kanske en start till något ännu bättre, kanske en liten förändring i ringarna som vi omger oss av. Men det kan bara framtiden utvisa. Fick hur som helst börja den förmiddag med ett leende och om det består genom tiden det återstår att se. 

 

 

Skulle kunna säga att detta har varit en kreativ dag. Men om ärligheten själv skulle prata är det mer åt andra hållet. För det ingår inte längre att få så kallade "vuxen poäng" om man städar, tvättar och lagar mat. Det ingår ju faktiskt i det vi lever i idag. 

 

I min kreativa dag vill jag lägga till att skissböckerna ännu en gång har blivit påbörjade, men det är inte heller sant för den jag tog med mig är redan överfylld och här hittar jag ingen som kan bli godkänd. Mina fingrar kliar av något kreativt att skapa. Så snart ska det ske. Medan väntan är min vän ska jag skapa något annat för kropp och själ.

 

Ibland tar det där över lite för mycket. Som idag, men om ett tag så ska jag se till att det där inte har tagit över för mycket, så där mycket så en skada kan ske. För imorgon är en ny dag. En dag med ny träningsvärk och andra bekymmer. 

 

Mörkret har nu omslutit den by jag bor i men den nya snön som anlänt lyser upp gatorna kring oss och skapar ännu en gång den glädje och det ljus som jag känner inom mig när snön ligger så vackert mot marken.

För ett tag sedan tryckte jag på röd lur efter många minuter som kändes som alldeles för få. Ett samtal som ger energi och ny kraft.

Gillar tanken att tänk om någon talat om för dig att om en tid kommer du att befinner dig på en plats eller göra något du inte alls trodde skulle ske. Just nu känns det inte alls så konstigt men för en tid sedan hade jag absolut inte alls trott att livet skulle se ut så här. Kanske inte alls lika spännande som andra har det men jag lever ju mitt liv och ingen annans så varför jämföra, även om man nu kanske önskade att ett litet hopp till äventyret och tillbaka ibland kunde ske..

 

Från start och nu är helt olika men samtidigt lika spännande för ingen vet ju riktigt vad som kommer ske sen.

 

"Så mycket för bevis! Det finns aldrig några riktigt övertygande bevis för den som tvivlar.

Bara bekräftelser för den som tror."

 

 

Mängden av flingor är borta, kvar är bara hösten, ännu en gång. Den med för mycket vind i håret, utan vackra färger på träden och mörka fläckar på marken som en gång var klarvit snö som nyss landat så fint. Men vad gör det när humöret är på en annan plats. En dag som ser förbi detta gråa, för vi vet ju att det vackra kommer åter. På ett eller annat vis gör den det oavsett hur mycket viden stretar emot.