Diamonds in the air

Idag är en mysdag, den första dagen då snön faller utanför mitt fönster. Vi har haft snö på bergstopparna runt omkring här ett tag men nu är dessa vita flingor utanför mitt fönster. Inte som de där vackra snöiga dagarna som kommer om någon månad men det är trots allt den första dagen precis här, utanför.

Where are you know

Det är fint när välbekanta röster hörs på andra sidan. Fina skapelser som kan höras genom det nya, om man bara lägger ner lite tid ibland. Som sagt innan, även själen behöver lite ljus, inte bara ditt fysiska jag. 

Har börjat om från början på en serie med många händelser, inte bara dem anatomiska utan också psykologiska. Som en blandning med olika synsätt. En serie med många vackra ord och tankegångar i början och slutet. När ord kan utvecklas och bli något mer. Att använda alfabetets alla bokstäver och skapa något mer. Om så bara ett ord. 

Bara himlen ser på

Lever som i en liten bubbla idag. Trots att jag jobbat hela dagen. Från en morgon med det resterande dova morgondiset till den tid då solen slocknar för att låta ljusen sprida sin glöd. Trots den lilla svackan som kom krypande under en stund av dagen och det regn som konstant fallit från himlen så lever jag i en bubbla Utan. Leendet bestod genom hela dagen och grunden har funnits i min kropp hela dagen. Som i ett ständigt lyckorus. Men vad är då anledningen till detta tillstånd? Inget! Det är bara en såndär dag som till och med mitt annars så positiva jag blir överraskad av. Och fint är det. Finare än det lilla rosa rum jag för tillfället lever i.
 
Bara för att det är möjligt.

anything could happen

                                                                                                                  foto: Caroline Utterström
Det är fint att se förändringar. som genom de många tåg och buss resor som under förra veckan var ett faktum, ett lika starkt faktum om inte större att mitt hjärta och min själ mår bra av alla de välbekanta leenden som jag fick se igen. Höra skratten och vara en del i dom. Även hjärta och själ behöver ibland lite omhändertagande. Nästa resa, då hoppas jag på fler av de där vackra och välbekanta leendena, får höra rösterna och dela historierna av händelser den senaste tiden.
 
Jag mår bra men vill må bättre. Men det beror inte på att jag inte mår bra utan att på andra faktorer i min omgivning som faktiskt även om det är långt bort sitter väldigt nära mitt hjärta. 

Det finns en tid för allt, även om man ibland önskar att ordet allt inte riktigt innehöll precis vad det låter som. Allt.
Ett år har snart passerat men minnet det består som om det vore igår. Men nu är det vackrare för synen har blivit lite klarare. Saknaden är stor då solstrålen blev en stor del av livet, det liv som vi nu fortsätter tillsammans men på olika platser. En plats som aldrig behöver vara längre bort än tanken i sig självt.
Så länge solen skiner och kommer tillbaka efter mulna dagar så vet jag att solstrålen finns där mitt bland oss och sprider glädjen med strålande leendet. 
Hjärtat slår och blir starkare för varje dag.
 
 

Keep your eyes open

Dagar som dessa är tunga, man känner av hur kylan inviterar dig till sjukdom, tunga huvuden och sömn blir prio ett. Men hösten är vacker och på sitt egna lilla vis väger färgerna upp dessa tunga dagar, även när solen inte vill skina.Platsen kanske inte är optimal men den behöver inte vara det för jag är inte det, så varför bygga upp något till vad det inte är när man kan göra det tillsammans i den egna takten. Så kommer det vackra bara att bli starkare och vackrare tillsammans med ens egna steg. Se vad man själv eller tillsammans med andra kan skapa. Det är något som är fint.

 Om någon dag kommer jag att befinna mig på den plats jag befann mig på för ett år sedan, den tiden som förändrade mycket av hur jag ser livet, människan, tankarna och så mycket mer som inte kan beskrivas med ord utan känslor och bilderna som skapas av de tankarna man skapar. Ett år kan ena stunden vara en evighet medan den i andra stunden gick snabbare än ögonblicket som precis passerade.

 Om jag inte har förändrats sedan den tiden, vem är jag då nu? Jag tror på att jag har förändrats, jag känner det i kroppen och hjärtat. Förutom rädslan, den dyker upp ibland och gör sig påmind. Men det är inte alls som för längesedan när min kropp var någon annans, någon jag inte kände igen. Man säger att tiden läker alla sår, men det tror jag inte riktigt på, man kan hela såren och minska den hemska ytan men insidan känner fortfarande av det där såret som ser så där fint och väl läkt ut. Men förändringen är ett faktum och det känns skönt att känna och se det.

 

The ladder

 
Senaste tiden, ett under, ett slag, en vardag. Marken blir fuktig och träden ändrar färg. Människorna i omgivningen förändras och ändras. Vi blir fler men ändå färre. En fin tid har varit och finare ska det bli. 
RSS 2.0