Det är okej att vara rosa ibland.

 

Vaknade med ett trött huvud, en seg kropp och alldeles tom och slut på energi. Så istället för att tillåta den där tomheten att öka så slängde jag av den längs vägen när benen med lite tunga steg tog sig till gymmet. Men som en överraskning i slutet av januari så välkomnades vårkänslor för en stund då vintern för tillfället försvann. 

Efter några dagar upp på bergen i Myrkdalen med underbar snö och härliga skidbackar, en dag som liknar vår och en tid på gymmet, så har nu ny energi välkomnats och resterande timmar av dygnet kommer nu spenderas på jobbet,

 
 

The painter

 

 
 

"Each color he's dreamed is lost in thought and can't be found.

...

Can you blame me for not wanting both feet on the ground"

Let's Pretend

Jag berättade för henne och lättade hjärtat. Några minuter av att se sanningen i vitögat och tyngden försvann, kanske det bara räckte med att se hur sanningen verkligen såg ut. Den var inte så hemsk som tanken gjorden den till. Det var lite lättare. Lite vackrare, som att vända blad. Även om du hade skrivit färdigt din bok så var jag bara halvvägs genom ett kapitel i min. Men det var så sanningen såg ut. För du är där och jag är här och sanningen befinner sig emellan som en liten men stark vägg.

Sedan dess har många sidor skrivits och många rubriker markerats, många kapitel är förbi och snart kan en ny bok börja. En av många i sitt slag. 

 

Medans sidor skrivs ner så ordnade jag en vacker resa, en resa på många timmar men vad gör timmar och många mil när banden mellan oss blir mindre för en stund...

This year

We make the rules up as we go and we break them as we go

 

Jag fick solskenstimmarna. Som en värmande hand om det frusna. Tror ögon tindrade som i ett lyckorus av allt det där fina som faktiskt finns här omkring. Är så rädd för att gå tillbaka till något som jag faktiskt har lämnat men som är så lätt att vandra tillbaka till. Men de senaste dagarna har varit riktigt fina, så där harmoniska som man önskade att den större delen kunde vara. När man inte behöver vara oförutsägbar men ändå inte helt uppe i anteckningsblocket. Så man får göra som alltid, göra det bästa av det man är nu tills det där absoluta är inom räckhåll. För långt borta är det inte, får bara sträcka på min lilla kropp lite lite mer. 

The park

En annan kylig dag i Voss naturnära stad - Fotot av Caroline.
 
 
Kylan utomhus visade sig vara mer än vad vi trodde, rosiga kinder var beviset på närmare 20 minus grader. Men med rätt kläder och ett positivt sinne tog vi oss till gymmet där många härliga minuter passerade tills vi slutligen befann oss utanför väggarna skyddande atmosfär. Annat så kallat kreativt, skapande, planering och mys kommer göra denna till dag till något så underbart produktiv.
 
 

Simple gifts

Vad gör man när det man en gång kände till delar på sig. När den där lilla fågelungen växter sig stor och stark nog för att bege sig iväg på dess egen färd. När framtiden är skrivet på ett blankt vitt papper och pennans bly inte går igenom..När tiden läker alla sår och ditt hem är inte där skorna är placerade utan där hjärtat hör hemma. 

 När man placerar man sig själv på olika platser så kommer den där cirkel som ständigt kretsar runt dig att vidgas samtidigt som små håll skapas. För det är inte alltid så lätt att hålla i allt man någonsin har stött på. Som ryggsäcken vi tar med oss på färden, packar den med det vi tror behövs för just det som kommer. Sen kan man nog inte göra så mycket mer. Sätt ett leende på läpparna, ett par bra skor att gå i och en cirkel som håller i både vått och torrt.

the air

 
Tanken var någon annanstans än vad som var bra för hjärtat. Men färgerna ändrade sig och ljudet av vindens mjuka vindpustar lättade kroppen och en stund av total avslappning gav sig till känna. En ny dag tog vid och arbetet blev första prioritet för att sedan låta kylan skapa rosor på kalla kinder och klara ögon. 
 
Hör det där välbekanta ljudet från en gitarr som vilar i famnen hos den som skapar ljuva stämmor och det är dags för eftermiddagen att visa vad den går för.

Never let me go

 
Jag såg och kände något välbekant men kunde inte riktigt förstå. Men du tog min hand och jag tog din, för att aldrig släppa den igen, men jag vaknade ur nattens timmar och en ny morgon började gry. Handen som håller i finns där på något plan, på något vis. Kan bara inte säga hur.

up, up in the air

 
Underbara känsla, slappna av, le och bara lita på någon annan. 

The breath of life represents your inner strength

En fortgående vecka som började bra med event och händelser med arbetskollegor. Genom bland annat en vinmässa, fin trerättersmiddag och en fortsatt trevlig kväll i Bergen. För att senare gå med i byns nya fitens lokaler och äntligen börja träna som vanligt igen. En bra start på veckan som sedan fortsatte med en händelserik förmiddag under gårdagen i Voss vindtunnel "Kjenn på følelsen av fritt fall utan fallskjerm i Noregs fyrste vindtunnel". Kanske ett smakprov på kommande vår, det får framtiden avvisa. Resteraden tid lämnar vi öppen och låter på så vis arbetstimmarna ännu en gång börja. 

 

Dom såg mig som någon annan Och jag kände mig som det .

 
Jag såg upp och där var det. Kvar i något som jag lämnat för länge sedan. 
 

Put a little love in your heart

Vi satte oss på tåget som skulle ta oss till den andra byn som inte ligger allt för långt bort. Vi kom dit och timmarna försvann i bruset av bubblor, aromer, syror och alla de olika människors synvinkar och kunskaper som spred sig längs väggar och tak. Tillsammans med kristalkronorna som så ståtligt vackra befanns sig på de bästa sittplatserna som kvällen till ära kunde erbjuda. Timmarna gjorde sig påminda och borden dukades upp. Glasen fylldes ännu en gång och glada minner tillsammas med diskussioner ökade i styrka och kvällen gick mot sitt slut.
Alla är vi olika, även här, trots att vi samlades på samma plats för att göra precis samma sak om än så på lite skilda sätt. Så trots gemenskap ser man olikheterna på den stora ytan. Men det skulle inte skada att få vara en del av en kristallkrona för en tid.

Detta gav hon mig

 
 
            
 
 
 
 
 
 

All these gray areas

 
 
 

Write it on your skin

Tycker om det här nya, som tanken av ett nytt kapitel. Som med ett nytt år, det är nu vi har chansen att förändra om vi vill. Att starta om och göra rätt, om vi vill. Eller bara fortsätta för det finns trots allt inte så mycket att ändra på. Det är ju bra som det är. Det är bara ett nytt år, en ny siffra att skriva ner.  
Ett nytt år med nya regler och lagar, ett nytt år med många nya siffror att ha koll på. Men helt enkelt är det bara nytt.
 
Så trots att vi kallar detta för ett nytt år och en god fortsättning så finns tanken där.
 
Tycker om att tycka om. Som att tycka om sig själv trots allt det där som är runt omkring, för det finns så mycket mer runt om det där som är runt omkring. Något riktigt fint att tycka om. Som att inte se skogen för träden, som när man verkligen ser helheten och inte det där hindret framför. Som att bara vilja tycka om och låta det växa sig lite, lite större, steg för steg.

Soon to be one year older than yesterday

Man vaknar till lugnet och förväntar sig att timmarna ska gå fort. Låter minuterna gå och klockan ringer, dags att kliva upp. Fortsättningen av morgonen sker på jobbet men med en eftertanke på känslan i kroppen och en känsla av att något inte stämmer så får resterande timmar på jobbet fyllas av någon annan vänlig själ. Det blev tid att gå hem och inte se på någon klocka. Bara vara och hitta tillbaka. Skulle vara fint att få tillbaka min näsa och röst. Så låter natten välkomnas och hoppas på en bättre dag imorgon. 
Det finns trots allt något att se framemot. Det är ju hennes födelsedag! 

Eyes wide open

Perchance to dream

 
 
Det som finns i tankarna spegler gärna av sig på det ögat kanske ser senare.  
 

When I see the sunshine

Jag älskar allt det där ljusa, som ett se upp mot solen och tillåta dig själv att för en stund bara ignorera skuggorna bakom dig. Även tanken på alla underbara, du kanske inte alltid ser dem men de finns där. Att sedan få spara på ett minne som uppkom under ett ögonblick, även det kan vara riktigt fint. 
Som denna dag, det som strålade i ögonen lyste upp kvällens mörker.
 
 
 

It takes some time

Vi for tillbaka för att låta tiden ha sin gång och låta dem andra få skåla in det nya året. Det nya året med så mycket mer. 
 
Trodde att året som vi precis passerade på något vis skulle varit mitt så kallade år. Men vem kan säga att året man går in i är just "ditt" år. Det sker ständiga förändringar. Så året du är i nu kanske är ditt år, om man vill kalla det så. Eller så kanske det helt enkelt är en del i livet, att det är ditt liv. Året är en del av det som kommer. Stunden är din.
 
Även om jag inte vill kalla det här mitt år så ser jag framemot det, för det finns verkligen så mycket att se fram emot. Så mycket lycka och så mycket som är fint. 
 
RSS 2.0