Man vaknar till lugnet och förväntar sig att timmarna ska gå fort. Låter minuterna gå och klockan ringer, dags att kliva upp. Fortsättningen av morgonen sker på jobbet men med en eftertanke på känslan i kroppen och en känsla av att något inte stämmer så får resterande timmar på jobbet fyllas av någon annan vänlig själ. Det blev tid att gå hem och inte se på någon klocka. Bara vara och hitta tillbaka. Skulle vara fint att få tillbaka min näsa och röst. Så låter natten välkomnas och hoppas på en bättre dag imorgon. 

Det finns trots allt något att se framemot. Det är ju hennes födelsedag!