Tycker om att se det positiva i det vi lever i. Men sedan så slår människligheten och livet till.

Jag anser mig själv inte leva bland rosa moln, även om det i sig inte skulle vara helt fel, hur som helst är inte det fallet. Livet har sin gilla gång och vi människor lever mitt i det och hur det sedan går till är en helt annan fråga, en privat fråga som ibland kan vara riktigt svår att svara på. Fast varför svara när man kan leva med den, som så mycket annat. Som en ständig kamp att finna svaret genom många delfrågor som tar oss kors och tvärs över kartan.

Något hemskt har hänt en person jag känner och andra kämpar med den styrka som finns inom dem. Så hur vackra dessa rosa moln än är så lever jag inte där uppe, bara väljer att se det från en sida som ger oss möjligheter. Mörkret kommer alltid att finnas där med öppna armar så varför inte kolla upp och se mot strålarna istället.