Livet är inte lätt, bara fantastiskt..

"ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.."

Med både ord och kroppsspråk som berättar allt på en gång sen hopp och lek hela vägen hem. Frågor och svar, funderingar och tystand, blickar av alla de slag, närheten, ärligheten och kärleken. Det går alldeles för fort, tyckte att det var alldeles nyss jag blev moster för första gången, men tydligen inte för snart kan vi räkna ålder på båda händerna. Underbara små troll.

Från beskrivningar om vad som sker under dagarna till egna tankar och annat flummigt som man kan sätta ihop med ett par bokstäver, ord och meningsuppbyggnader.

Händelser som jag är med om hamnar här. Från början, för nästan tre år sedan var fokus på det liv jag levde och som då prioriterades som viktigt, till tankarna som nu kretsar runt som önskningar, sökanden, nutiden och framtiden. Som en blandning av oformbara tankemoln av saker jag vill dela med mig av men kanske inte alltid i en tydlig klartext. Så ibland låter jag dörren bara stå på glänt för i andra gånger se till att dörren är ordentligt öppen. Har en inställning för hur det här året kommer se ut eller bli, men det är bara att vänta och se!

Det är precis som det alltid varit men samtidigt är förändringar så stora att de inte får plats, de rymmer inte i mitt rum längre. Ett liv utan förändringar skulle inte vara ”alldeles, alldeles underbar”t. För tänk så mycket fint som kommer med tiden. Därför är det fint när man ser ens vänner och vilka förändringar dem gör och går igenom, samtidigt som det finns mycket att se fram emot.

Som en så liten sak som rösten hos min syster, som inte alls är liten, den är stor i en liten kropp som hennes. Det gäller bara att våga tro på sig själv. Detta förändras bland annat med ett växande självförtroende, andra personers reaktioner och responser. En röst som för mig är alldeles underbar att lyssna på. Att ha personer i ens omgivning som har dessa och/ eller sina egna speciella gåvor att visa och dela med sig av är helt underbart. Som att bara finnas till för någon eller det bästa som man kan göra för sin egen skull, hitta sig själv.

Känslan av att jag ännu en gång har glömt något eller att det finns något som jag borde veta om har infunnit sig igen och kan inte riktigt komma på vad det kan vara, en känsla som kommer och går lite då och då. Som en dröm man vagt kommer ihåg precis när man vaknat och försvinner mer och mer ju längre dagen går, men med ett hopp om att en liten glimt kan göra att jag minns vad jag borde, finns alltid med vid sidan om. För kommer jag inte ihåg just nu var det förhoppningsvis inte något av värde förens den tiden kommer..

Något fint som faktiskt förgyllde min dag var två vackra fynd, det ena kommer antagligen följa med på nästa resa och den andra väntar bara ett fint tillfälle att få bli sedd. Sist men inte minst kommer underbara "miss J" till denna stad inom kort.

Min far hittade ett urklipp, en gammal "dagens ros" från våran lokala tidning för något år sedan. Så en gång i tiden var även jag värd en sån där uppiggande ros, detta tillsammans med min dåvarande kollega. En fin start på denna söndagsförmiddag måste jag säga.

Det har varit en intensiv helg men härlig och rolig. Fina stunder med familjen, besök på mässan Kvinna 2012 och slutligen ännu mer skratt, leenden och trötta ben. En halvspontan utgång med sis visade sig vara riktigt trevligt.

Sen får vi inte glömma denna dag, en stor dag, nämligen min storasysters dag!




Något annat som även är väldigt fint är när helgen och eftermiddagens mörker sänker sig över staden men vi tänder ljus, och all dess skimmer tillsammans med detta mörker skapar en väldigt mysig atmosfär. Skulle därför kunna stå och bara njuta av allt men tillslut får man inse sannigen att denna årstid trots allt tar med sig kylan.

Saknar ett sånt där älskat skrivbord, ett bord med många minnen, som ett middagsbord med alla de besök en familj kan få och alla de händelser som stannar kvar. Men ett skrivbord av emma karaktär är vad som fattas just nu, där studier blandas med musiken som spelas, pennor och papper i blandade hopar tillsammans med böcker av olika slag. Artiklar och färgklickar lite här och var. Sist men inte minst en fin bokhylla och många härliga böcker. Tror att jag saknar mitt gamla rum, mellan de fyra vägarna som var min egen för stunden, att få möblera och ordna som man själv vill. Bara för att få gå in i sin egen värld. Mitt lilla blomstrande ställe.

Lagom till helgen och att den nya månaden börjar fick benen ta en liten promenad i denna kyliga stad, som inte alls är lika vinter vit som andra städer tydligen blivit den senaste tiden, men så länge den ligger kvar på vår mark är det fint. Satte ingång verksamheten nu, hunnit med den bitvis men mer ska det bli. Har sommaren som mål, sen ska det vara klart. För det finns annat i livet som jag känner för att lägga tid på, men först behöver dessa ting genomföras. Ett par timmar i veckan bland andra och stora utrymmen som ger oss distans och tid att få tänka själv, det är något som jag faktiskt har saknat. För även om vissa saker som dessa redan skulle varit genomföra och klara kan det vara bra att få något mer att fundera och klura på.

Vi bestämde oss för att det var dags att ta en resa till killen och hans sambo i våran annars så tjejiga syskonskara, en liten resa sittandes i bilen i ungefär en timma. Ringde igår och förvarnade honom för storfrämmande och fint besök, vilket betyder att vi förväntar oss ett stort välkomnande när bilen parkeras utanför huset. (Så här i efterhand visade det sig att resan var ett riktigt äventyr, det gällde att man var med i svängarna!)

Fick en tidig start på dagen och om en vecka vet jag om plockandet på de sträckor vi gick var något bra att ha eller inte, om inte så är det bara att försöka igen. Om det var bra att ha så blir det fler gånger och dagar kan bli till veckor som förhoppningsvis blir till månader.