Det är precis som det alltid varit men samtidigt är förändringar så stora att de inte får plats, de rymmer inte i mitt rum längre. Ett liv utan förändringar skulle inte vara ”alldeles, alldeles underbar”t. För tänk så mycket fint som kommer med tiden. Därför är det fint när man ser ens vänner och vilka förändringar dem gör och går igenom, samtidigt som det finns mycket att se fram emot.

Som en så liten sak som rösten hos min syster, som inte alls är liten, den är stor i en liten kropp som hennes. Det gäller bara att våga tro på sig själv. Detta förändras bland annat med ett växande självförtroende, andra personers reaktioner och responser. En röst som för mig är alldeles underbar att lyssna på. Att ha personer i ens omgivning som har dessa och/ eller sina egna speciella gåvor att visa och dela med sig av är helt underbart. Som att bara finnas till för någon eller det bästa som man kan göra för sin egen skull, hitta sig själv.