Vi satte oss på tåget som skulle ta oss till den andra byn som inte ligger allt för långt bort. Vi kom dit och timmarna försvann i bruset av bubblor, aromer, syror och alla de olika människors synvinkar och kunskaper som spred sig längs väggar och tak. Tillsammans med kristalkronorna som så ståtligt vackra befanns sig på de bästa sittplatserna som kvällen till ära kunde erbjuda. Timmarna gjorde sig påminda och borden dukades upp. Glasen fylldes ännu en gång och glada minner tillsammas med diskussioner ökade i styrka och kvällen gick mot sitt slut.

Alla är vi olika, även här, trots att vi samlades på samma plats för att göra precis samma sak om än så på lite skilda sätt. Så trots gemenskap ser man olikheterna på den stora ytan. Men det skulle inte skada att få vara en del av en kristallkrona för en tid.