Vad gör man när det man en gång kände till delar på sig. När den där lilla fågelungen växter sig stor och stark nog för att bege sig iväg på dess egen färd. När framtiden är skrivet på ett blankt vitt papper och pennans bly inte går igenom..När tiden läker alla sår och ditt hem är inte där skorna är placerade utan där hjärtat hör hemma. 

 När man placerar man sig själv på olika platser så kommer den där cirkel som ständigt kretsar runt dig att vidgas samtidigt som små håll skapas. För det är inte alltid så lätt att hålla i allt man någonsin har stött på. Som ryggsäcken vi tar med oss på färden, packar den med det vi tror behövs för just det som kommer. Sen kan man nog inte göra så mycket mer. Sätt ett leende på läpparna, ett par bra skor att gå i och en cirkel som håller i både vått och torrt.