Jag berättade för henne och lättade hjärtat. Några minuter av att se sanningen i vitögat och tyngden försvann, kanske det bara räckte med att se hur sanningen verkligen såg ut. Den var inte så hemsk som tanken gjorden den till. Det var lite lättare. Lite vackrare, som att vända blad. Även om du hade skrivit färdigt din bok så var jag bara halvvägs genom ett kapitel i min. Men det var så sanningen såg ut. För du är där och jag är här och sanningen befinner sig emellan som en liten men stark vägg.

Sedan dess har många sidor skrivits och många rubriker markerats, många kapitel är förbi och snart kan en ny bok börja. En av många i sitt slag. 

Medans sidor skrivs ner så ordnade jag en vacker resa, en resa på många timmar men vad gör timmar och många mil när banden mellan oss blir mindre för en stund...