Att vara här och befinna sig där du tror dig passa, det är vad vi gör. Går vår egen väg, förhoppningsvis, med några genvägar och senvägar men ändå.

När någon berättar något du inte visste och det smärtat i bröstet men du inte får visa det för att styrkan bygger upp mod, det är som när vi saknar solen när himlen inte vill ge upp sina mörka regnmoln. Vi kämpar för vi vet att inom sinom tid kommer solstrålarna vara starka nog att bryta igenom, om så bara för att ge oss en liten blink. Genom några små ord ger vi även en liten del av oss själva som annars hade stannat kvar, men genom de små orden delar vi något vi inte gjorde tidigare.