Det som en gång fanns under ytan börjar nu sakta att visa sig igen, egentligen tror jag att det har ploppat upp lite då och då men varför ta emot en budskap när man kan vända och vrida, bara för att förlänga och göra det lite jobbigare än nödvändigt.

Det som var dolt börjar nu att visa sig, på många olika sätt. Kroppen säger ifrån trots ett stort frågetecken. 
Har på något vis ännu en gång gått ner i den där jobbiga gropen som man så gärna bygger åt sig själv, ibland, bara för att trilla i och sen ta sig upp igen, för att senare göra om precis samma sak igen. Detta istället för att bygga gropen, fylla på den under tiden med det fräscha och sen komma upp för att plantera något nytt och fint som kan få växa sig starkt och vackert. Eller så detta en tillfällig händelse, vet inte riktigt.

Men en sak är säker, jag börjar imorgon med en liten förändring, den kanske bara hjälper under en stund men det är ju bättre än att inte göra något. Sedan börjar även en ny utmaning att ta vid, det är upp till mig men även det andra som ger mig eventuella svar och andra resultat. Jag kan bara hoppas. Men hoppas är bra, det ger en lite styrka och kanske lite oro för min egendel över ord jag eventuellt inte vill höra, men kommer dessa ord är det just på grund av att jag behöver höra dem och göra något åt det. Så saker och ting som sker nu behöver ännu en gång inte vara jobbigare än vad man själv gör det till, i alla fall så länge den där gropen ser till att vara bestående av mycket jord och ett lite frö som får växa sig starkt.