Tiden går sin gilla gång och dagar blir till nätter som i sin tur blir nya dagar som går vidare till veckor som sedan blir till månader och så vidare. Det jag vill ha sagt är att tiden går alldeles för fort och som jag nämnt innan går den lite för fort för att jag ska hinna med! För bara ett par år sedan funderade jag på vilken utbildning ska skulle ta när gymnasiet var slut eller skulle jag bli au pair eller stanna i Sverige och jobba? Alla dessa frågor som fanns, en del har blivit besvarade medan andra fortfarande väntar på svar.
De små trollen som fortfarande är så små växer som ogräs alltså alldeles för fort, för det innebär ju att jag blir äldre vilket inte är så fel men som jag också sagt innan vill jag stanna tiden ibland och bara vara.
Men vad vore livet utan utmaningar? det är ju precis det som gör att vi blir starkare. Tänk ett liv som bara flyter på och vägen man går alltid är ren och utan bekymmer, det skulle säkert vara helt underbart, ett tag. Det är alltid jobbigt med motgångar (som just nu när jag jobbar mot klockan, i landsproblem men ändå) även om de är stora eller små men när de väl är över vet i alla fall jag att jag har tagit ännu ett steg i det som förhoppningsvid är i rätt riktning.
/idamargareta