Denna fredag slutar väldigt fint när den lilla promenaden hem på ungefär en minut vissar en vacker himmel, en nästan stjärnklar himmel. Men värmen är inte som den en gång var. Då vi kunde vandra längs gatorna utan något extra som värmer och se gatan framför oss utan ljuslycktornas hjälp.
Men samtidigt är det denna tid som får mig att vilja mysa ihop och drick te, med vetskap om att man är skyddad från kylan. Med tankar om allt det som har hänt och kommer att hända. En tid då skissblocken tittar fram ur vråarna igen och skapandets tider ännu en gång sätter sin prägel. För hur mycket jag än vill ha kvar sommaren och allt det som hör till, längtar jag ändå till en höst och vinter med fina tider.
Kanske inte ska säga det när augusti månad fortfarande inte har passerat med kunde inte låtabli!