Det börjar nu att reda upp sig igen, livet går lite upp och ner och nu är jag på väg upp igen vilket känns riktigt skönt. Sådant som var inplanerat sedan tidigare har ändrats men jag tror faktiskt att det var till det bättre, det är vad jag vill inbilla mig. Man är ju alltid sig själv närmast.

Fram till nyår känns det som om dagarna redan är inplanerade och det är bara full rulle, nästan hela vägen.
När jag kom hit fick jag en dos av "åh så härligt med ingenting" sen hände det inget mer förutom lite sysslande med julklappar men dessa grejer ingår i min harmoni så det går inte riktigt in livets att göra- måsten, som får dagarna att rulla. För det är inte precis dessa göromål som jag berättar om, om någon frågar vad jag hittat på för trevligt under dagen. Under tiden fick jag lite små panik och kände inte riktigt igen mig själv. Men som min kära moder sa, de senaste månaderna har varit som på högvarv, om inte fysisk så riktigt ordentlig med det psykiska vilket gör att dessa dagar med nästan inget att göra känns som om jag går förlorad. Men eftersom att jag är en optimist i vanligafall så vet jag faktiskt att det kan ju bara bli bättre, sedan har vi decembermånaden som bland annat är till för frid, minnen och väldigt mycket kärlek så går man några steg till bara för att det känns så bra.