Jag har skrivit många och långa texter men de har varit personliga för att våga visa dom, men sanningen är inte alltid lika vacker som vi skulle vilja ha den, man kan alltid försköna men den riktiga sidan kommer på ett eller annat sätt att dyka upp. Den sista tiden har ett mörk moln kretsat runt och runt utan allt ta en paus, vilket gör mig väldigt yr och oklar med vad som verkligen gäller. Det är så jag känner för tillfället. Lika yr som vädret.

Hemligheter har blivit avslöjade eller berättade för att gemenskapen ska stärkas vilket gör att min rädsla har ökat, rädslan för att förlora mer. Men allting har en mening som vännen sa. Jag hoppas verkligen det!