Efter en veckas tystnads kommer här några ord.
Ord som förut beskrevs av mig som befrielse, som skulle infinna sig omkring denna tid, kommer istället att förflyttas ca en månad eller två, för att få den verkliga innebörden.
Har äntligen gjort den där operationen som får mig att må bättre men som gör att ytterligare två månader av året kommer att gå åt att inte göra någonting, en promenad då och då, men det är ju  bättre än inget.
Det som jag längtar mest efter är tiden då jag kan träna igen och hitta styrkan och konditionen som gömt sig någonstans i min kropp. lång in så att jag inte kommer åt, bara för att jag så gärna vill.
Viljan finns med kroppen säger ännu nej.
/idamargareta