När man sitter här i sin ensamhet mellan fyra vita och kala väggar saknar man faktiskt värmen lite extra mycket! Gårdagen gav mig värme och leende, även morgonen! Men nu när "mötena" är färdiga och jag har fritt så kan jag inte sysselsätta mig med så mycket mer än den där hemtentan som en gång i tiden var så långt fram och ingen stress fanns.
Imorgon är jag fri, men smärtsamt fri kanske man skulle kunna uttrycka det. Imorgon är en ny dag, hur bra den kommer att vara får mitt vakna sinne att avgöra.
/idamargareta