Likt saften i vattenglaset som blandas med en vacker nyans av röd blandas alla tankar som yr runt i huvudet, från toppen till botten. Vem vet vart man hamnar egentligen, vem kan avgöra vilket situation vi utsätts för, för att sedan hamna i det där speciella fack som var och en kan placera någon annan människa i. Även om tanken inte var medveten gör vi alla det, sätter folk i ett fack och placerar dem där tills motsatsen är bevisad. Men ska man behöva bevis vem man är utan att bara få vara, det kanske inte går att vara precis som förväntningarna säger utan lite utanför dessa förväntningar, lite för lite, inte riktigt nå upp. Som solens strålar letar sig fram mellan de små springorna kan även den där underligt härliga känslan hitta fram i mörka vrår. Solens dag!
/idamargareta