Vägen hem blev lite längre än vanligt, regnet ville inte ge med sig. Inte så mycket sång och dans på vägen som jag hade hoppats på, likt en sommardag. Det var mp3;n som fick göra sitt jobb och låta den ljuva musiken sprida sig istället. Nu är jag en lycklig cykelägare igen!

Två dagar kvar och sedan kan jag få ta min efterlängtade helg!

För ungefär en vecka sen och lite till kände jag mig som en liten 15-16 åring som njöt av en underbar sommar utan massa måsten och bara gjorde det som föll oss i smaken. Mopeden fick denna gång användas och vi susade fram längs vägarna, kanske inte så fort vi hade velat men med en hastig lite högre än den som våra tramptag på cyklarna gav. Dnna helg får min underbara C klara sig utan mig i den mystiska staden bland alla speciella människor. Men jag tror nog att hon kommer klara sig alldeles utmärkt!
/Idamargareta