Det blev en sen kväll igår när tv:n fick rulla och sömnen var alldeles för långt borta för att jag skulle kunna slumra in. Hamnade på en av svt kanaler och såg en repris av sommarpratarna från 2009, en av de som var med i detta program var Nour El-Refai. En sak som jag fastande för var hennes berättelse, en hemsk upplevelse som hon varit med om som barn och som hon sedan berättade i P3. En av hennes kommentarer till den berättelsen var att man kunde romantisera en historia. Att den på något sätt låter lite finare än vad den egentligen är.
En upplevelse som man varit med om, det är något som kan vara svårt att förklara med ord och därför kommer denna "romantisering" upp.
Vet inte om det finns så många klartecken i detta men det är nog upp till var och en att tolka det.