Den där välbekanta känslan som ibland slår till har nu fastnat och de sittande timmarna som kommer att spenderas på bussen blir ännu ett par mil närmer hem till mina fina värmlänningar. Det är dagen före avfärd mot la familia och förhoppningsvis får jag lite lugn och ro i min vrå och sedan en underhållning som bara dem kan stå för (även om mitt tålamod ibland kan bli lite väl lågt). Imorgon är det inte heller vilket dag som helst utan första dagen sen julafton som jag träffar min tvilling. Men först ska denna dag få slå sina sista timmar och väskor ska packas och ögon slutas för att välkomnas av Johnblund.
/Idamargareta