Du var min solstråle, med det stora leendet och guldlockarna som alltid la sig lite fel. Du var nog allas våran solstråle med den starka viljan. En alldeles för underbar person.
Det var bara en kort tid jag kände dig men den tiden satte sina spår, spår som aldrig kommer försvinna, för att du betydde så mycket mer än du kan tro. Man kan alltid klandra sig själv, speciellt nu. Men det som är gjort är gjort och vi hade inte kunnat göra så mycket annat, även om vi ville och fortfarande vill. Jag är glad för den tiden som var, hade bara önskat att den tiden inte tog slut så fort. Det är mycket som lämnades kvar, mycket att bära och samla ihop igen, men tillsammans ska vi hjälpas åt och lyfta upp dig igen. Som den solstråle du faktiskt var. Oavsett vad som tidigare hänt accepterade vi dig för den underbara människa du var. Någon som för alltid kommer att stanna kvar i mitt hjärta, för det är precis där du hör hemma hos mig!
Hoppas bara att allt är bra nu!

För alltid i mitt hjärta!
David af Wetterstedt 1990-2011