Jag drog upp persiennerna och fick se en ny dag, en sån där typisk höst dag med regnet hängande i luften som en väntan på att få börja, löven i alla de präktiga färgerna och tystnaden som råder från en vardag långt ifrån.

Men idag är det en ny dag, mörk är natten innan gryning. Det gäller att blicka framåt för alla är vi bara här just nu och det är precis där vi ska starta och sedan fortsätta, om och om igen. Många saker ska ske på en kort tid och dagarna flyger iväg och bildar en egen klump av förvirring. Men vad skulle dagen vara om det inte fanns lite förvirring och oklara ting, då skulle det inte längre finnas något att reda ut. Så idag ska jag reda ut mig själv och mitt rum. För imorgon börjar ännu en ny dag med andra och nya tag.