Vi kan alltid fantisera ihop en vardag där vi kan gå och dagdrömma lite till och från, men någonstans där emellan kommer ändå sannigen och verkligheten att slå till. Den gör oss medvetna om livets olika vägar och hur mycket det faktiskt kan skilja så mellan oss människor på denna jord.
Alla är vi olika, så därefter reagerar vi även med stor skillnad på de händelser som vi får vara med om, men det är även det fina med alla dessa olikheter, vi kan ständigt lära oss något nytt av varandra.
Så därför är jag så otroligt tacksam för den tiden jag får med alla de fina personerna som jag under mina hittills 20 levnadsår fått lära känna, trots den smärta som kommer vid förlusten av någon av de fina. ♥