Med sjön några fotsteg bort, gräset bakom mig och en stor sten att sitta och vila på med fötterna placerade i gruset nedanför, omfamnades jag av en känsla som bara denna stad och natur kan ge. Med ett lugn och påfyllning av energi känns det bra. Ville sitta kvar på den bänk liknande stenen under en längre tid men de kyliga vindarna lät fötterna åter igen få göra sitt jobb och vandringen fick på börjas ännu en gång.

 

 

Fick en helg som var så välbekant men ändå så ny. Platsen var en annan, likaså miljön och orsaken men grunden densamma. Prövningar är till för att testas och inget ont som inte har något gott med sig är väl vad man säger.   Det var något jag inte ville vara med om igen men när man gör allt för ens nära kan man krossa många vägar. Denna var liten men tung, som att gå i sjunkande lera. Men samtidigt var det inte så tungt för jag var inte själv, lugnet kom från den tidens erfarenheter och den kärlek som skapas av banden vi binder genom tiderna. Jag kunder ta mig dit med inte allt för tunga steg då det fanns en visdom långt inne som hjälpte till att skapa luft där det behövdes.