Ibland spelar det ingen roll hur mycket solen skiner, strålarna når inte riktigt in genom fönstren som så välkomnande står öppna för denna sommar. Men bara vissa dagar. Dessa dagar är det som om de öppna fönstren faktiskt varit stängda trots att det ögat ser är något helt annat. Som om fönstren är stängda och låter rummets fyra väggar få arbeta själva utan något från den andra sidan.

Ibland gör kroppen lite mer ont än andra dagar, men bara ibland. Som en liten stöt i kroppen man inte var med på och sen kommer efterchocken och stannar kvar en stund, men bara för en stund. För minnet har mycket att ge och går ibland igenom alla de saker som har hänt tills denna dag. Idag är jag långt borta från alla nära, kanske är det därför det känns lite extra idag, för imorgon är det midsommar och det blir den första för mig att inte fira "traditionellt". Saknad är en jobbig känsla men även den som kan driva på och skapa styrka. Så resterande dag återgår jag till jobbet och hittar annat att fokusera på för sen kommer natten med sömn och låter en ny morgon gry och välkomna den svenska midsommaren bland norska vyer!