Vi anlände till arenan och folket ökade i antal på både stå och sittplats, men egentligen säger man läktare?
Minuterna till matchstart minskade och spänningen låg i luften. Den specifika musiken ökade och förberedelserna var nära, man kunde känna trummslagen i kroppen och med en smäll for hockeyspelarna ut på isen. Neranför oss hade vi spelarna och framför oss fanns hejaklacken, jag var nöjd. Känslan skulle sitta i.

Kan bara undra vad min bror känner och tänker om helgen, en resan till london där tre fotbollsmatcher väntar, kan gissa på en liten lycka..