Saknad är något stort och som alltid kommer vara en följeslagare
Hittar bilder från förr och vill vrida tillbaka klockan, ser bilder från vännerna och vill vara med, hör berättelser av och om vänner och önskar att man kunde varit där med. Pratar med alla dem man har nära hjärtat och vill vara en del av deras händelser. Men det funkar inte riktigt så.

Är på ett eget äventyr just nu. Skulle kunna säga att jag är på det här äventyret helt själv men så är det inte riktigt. För en stund kanske jag är själv i det men kommer jobba med många nya människor som blir en ny del av mig. Jag kommer berätta om vad som händer och helt plötsligt blir fler involverade, det enda som jag inte kan skicka vidare är känslorna, ord och kroppens språk är det lätta.
Klockan närmar sig nio men solen har ännu inte sjunkit helt bakom bergen, det är underbart!