Såg bilder och filmer från vänner som varit ute på ännu några dagars äventyr. Det gör att minnen börjar väckas igen och saknaden öppnar sin dörr för ett tag. Kanske inte just för allt det som de gör men allt som de gör tillsammans. Så bilderna får mig att börja funderar på varför jag hoppade av utbildningen, men egentligen vet jag redan svaret. Men från den ljusa sidan kan man utnyttja det intresset hela året om och vara lite friluftsmänniska lite när som. Man väljer ju faktiskt själv hur långt man vill gå och vad man gör, som i livet i sig självt.

Så denna lediga dag skapar tankar, tankar som kommer och går. Som minnen jag sparat i en burk med lock som ibland öppnar sig och gör sig påmind. En burk där jag även kan lägga ner nya minnen. Som med ryggsäcken alla bär med sig, den följer alltid med. Och nu de senaste dagar har jag ännu en gång lagt till lite.