Var i en stad som jag inte varit i på över ett år. En stad som inte riktigt är lika vacker som den en gång var, men det är bara min syn. Det som håller lågan och den andra vackra delen uppe är alla dem underbara som fortfarande befinner sig där, tyvärr fick jag inte träffa alla men en större del av alla dem jag saknar. Fick god mat och goda viner. Härliga samtal och många skratt. Påminnelser och nya kunskaper. Underbara tid.

Grunden som jag en gång byggde upp där gick sönder och kommer antagligen så småningom att lappas ihop, men det är som att laga något som gärna låter sig bli helt men som ibland visar sig ha små sprickor på skilda platser.

Men det fina är faktiskt alla som bygger på och gör om. Jag tycker verkligen om dessa starka personer, är glad att ha dem i mitt liv även om man inte alltid kan ses. Men nu är mitt hjärta lättare igen, ett snabbt återseende och det känns bättre igen.

 Fick nästa en hel vecka på lite olika platser och med härliga människor. Så på sätt och viss med lite skilda benämningar så kommer Kalmar alltid att vara vackert. Även om man inte befinner sig på en plats allt för länge så antigen tar man med sig något eller lämnar eller kanske båda delarna.  

 Nu kan våren få komma med alla sin prakt, låta ett nytt liv välkomnas åter och åter igen. 

Tack för denna vecka, hoppas den kan återkomma snart igen, fast i form av mer värme och grönska.