Tänk att få sitta på detta vackra moln, sitta där uppe med alla andra och få se vad som sker och vilka vägar som   stigarna leder till. Men varför tänka när man kan på sitt eget vis kan hitta vägen till det där molnet som är ditt. 

En paus i allt, som att se murarna rasa och bakom sista stenen finns något du verkligen har längtat till, Så mycket närmare än ögat kunde se. 

Så tills dess får vi låta molnet passera och sedan komma tillbaka åter igen men då i en annan form.