Fotograf: Caroline Utterström 

So we open up the door, Let the music take us further than before
We've opened up the door, Cause maybe there’s an angel standing on the porch




 

Tycker om denna stund, lugnet före stormen. Alla läser vi bilder på olika sätt. Men mina underbara, om ni inte vill att dessa bilder ska vara här är det bara att säga till. Alla behöver vi våran egna tid! Men vi gör det tillsammans!

Fick denna mugg av min fina mormor för många år sedan, vi fick en alla tre, en var som i sin tur ledde till att de beskrev vilka vi var som små och ärligt talat är vi nog dessa personer fortfarande.
Jag: Den arga med kort stubin men som det (enligt mig själv) går över lika fort.
Bror: Retstickan, hela tiden med glimten i ögat och något lurt på gång.
Syster: Bubblaren, helt enkelt personen som flyger i väg med tankarna.



Skönt att släppa tankarna ibland och låta dom gå tillbaka till en tid långt här ifrån.

Att få ett litet gudbarn är en gåva och en ära
- att man är så betrodd att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift att se till barnets väl.

Och även i det tysta finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt för det
gudbarn som man har.

  Siv andersson

Det började med en långresa som aldrig tycktes ta sin början, men när resan väl började ville den inte riktigt ta slut. Alltså all den tiden som vi inte riktigt tänkte på. Men tiden gick fortare än vad vi trodde och till sist var vi framme vid det vackra huset som skulle vara vårat under den vecka som vi fick spendera där och som resterande familjemedlemmar fortfarande gör.

Det var backar, riktigt branta som satte benmusklerna på prov, i alla fall under de gånger då promenaderna längs gatorna skedde under varma soltimmar och efter härliga salta dopp. Då var vyn inte riktigt det man såg. Men allt är så fint, fint på sitt sätt. Höga höjder och djupa dalar, snirkliga vägar och länga stränder.

Vi bodde i ett hus med en fin omgivning, en sådan som gav oss vackra solnedgångar och varma dagar vid polen och stränderna. Det blev besök på marknad och nattlivet längs med strandpromenaden och mysiga omgivningar. Det vackra huset som vi fick bo i hade stora glasfönster och dörrar som vette ut mot baksidan där vi spenderade en stor del av dagarna. Det var även där min kära lillasyster gick in glasdörren med en riktig smäll! Ett fint avtryck lämnade hon efter sig med en panna och sned näsa och konstiga avtryck som skulle föreställa händerna som antagligen fick lite panik eller liknande, fingrarnas avbildning såg mest ut som konstiga sträck i lite olika riktningar. Min syster fick en liten bula och jag fick ett riktigt gott skratt!